Populärvetenskapliga presentationer
Stipendiater 2024
Astera Johanen, Avd för Odontologisk psykologi och folkhälsa
Bedömning av frakturrisk i tandvården
Benskörhet är en tyst sjukdom som ökar risken för frakturer vilket innebär stort lidande för individen och höga samhällskostnader. Förebyggande behandling kan minska frakturrisken avsevärt.
Screening med bentäthetsröntgen är kostsamt och inte särskilt känsligt för att upptäcka frakturer. Socialstyrelsen och WHO rekommenderar riskvärderingsverktyget FRAX (Fracture Risk Assessment Tool) för att bedöma frakturrisk över en 10-årsperiod. Det finns olika metoder föreslagna i litteraturen, för att identifiera personer med hög frakturrisk, där en av metoderna är användning av dentala röntgenbilder. Då majoriteten av den svenska äldre befolkningen besöker tandvården årligen, är ett antagande att tandvården kan ligga till grund för en screeninginsats.
Syftet med forskningsprojektet är att utvärdera om bedömning av benmönster på dentala röntgenbilder kan förbättra prognosen för framtida frakturrisk. För att göra detta har en systematisk litteraturstudie genomförts för att se över befintlig evidens inom området. Det vetenskapliga stödet för metoden var otillräckligt. Vidare i projektet pågår en studie med 2000 äldre (>60 år) individer från 16 olika tandvårdskliniker. I studien används FRAX och en dental röntgenbild i underkäken. Benvävnaden bedöms enligt ett validerat index utifrån tätt, intermediärt eller glest mönster. Preliminära data från den pågående studien visar att bedömning av benmönstret faktiskt kan användas för att särskilja olika nivåer av frakturrisk. Projektet är pågående, dataanalys pågår och vidare ska frakturdata uthämtas ur Svenska frakturregistret för uppföljning av faktiska frakturer. Långsiktigt planeras hälsoekonomiska analyser för att bedöma kostnadseffektiviteten av screeningmetoden.
Förhoppningen är att forskningen ska leda till förbättring av frakturdiagnostik genom att identifiera personer med hög frakturrisk vid ett tandvårdsbesök. Genom att använda dentala röntgenbilder kan man upptäcka patienter som annars inte skulle ha bedömts med FRAX, samt därmed sätta in preventiva åtgärder i ett tidigare skede. Således förhindras benskörhetsrelaterade frakturer och därmed minskat lidande för individen samt minskade samhällskostnader.
__________________________________________________
Sara Thorbert Mros
Jag har i min forskning intresserat mej för unga personer med parodontit och hur man så tidigt som möjligt ska kunna hitta de patienter som har risk att få stora estetiska och funktionella problem med sjukdomen, dvs parodontitkänsliga individer.
Jag har även studerat hur inflammationen lokalt i tandköttet. Inflammation blir det ju alltid i närvaro av bakterier, men varför beter sig inflammationen så olika? Vad skiljer gingivit och parodontitpatienter?
____________________________________________________
Susanna Ekström
Kirurgiskt avlägsnande av bilaterala visdomständer i underkäken. En prospektiv randomiserad studie.
Operativt avlägsnande av visdomständer är ett av de vanligaste kirurgiska ingreppen inom såväl allmäntandvården som på käkkirurgisk specialistklinik. Det postoperativa förloppet är associerat med smärta, svullnad och gapsvårighet. I vissa fall drabbas patienten av komplikationer efter ingreppet, så som alveolit eller postoperativ infektion. I litteraturen varierar den totala komplikationsfrekvensen mellan 5–36 % (1).
Såväl förväntade postoperativa besvär som eventuella komplikationer påverkar både patienten och samhället negativt. Individens funktion och arbetsförmåga reduceras vilket innebär lidande och kostnader i form av förlorad arbetsinkomst. Samhället påverkas också av individens bortfall från arbetet, men även av vårdkostnader relaterade till akutbesök.
Många patienter har behov av att avlägsna bägge visdomständerna i underkäken. Rådande praxis är att avlägsna en tand i taget på två operationstillfällen. Detta delvis för att undvika bilaterala mandibularblockader. I den vetenskapliga litteraturen finns dock inga rapporter om ovanstående problematik utan bilaterala mandibularblockader beskrivs snarare som säkra och väl accepterade av patienter (2, 3). När patienter behandlas i generell anestesi bedövar och avlägsnar man alltid bägge visdomständer samtidigt, om indikation föreligger.
Denna studie avser att undersöka operativ borttagning av bilateralt retinerade underkäksvisdomständer på ett jämfört med två besök, avseende postoperativa besvär, patientnöjdhet och kostnadseffektivitet. Hypotesen är att patientens besvär efter operation är likvärdiga, men patienten som opereras på två separata tillfällen behöver genomgå såväl operation som det postoperativa förloppet två gånger, vilket ger ett ökat lidande och högre kostnader för både samhället som individen. Kan patienterna opereras på ett besök i stället för två, kan även vårdens tillgänglighet och resursutnyttjande öka, då fler patienter kan emottas.