Hur det började
Lite tandläkarhistoria
Första gången som en svensk avlade tandläkareexamen i vårt land var 1833. Det var Carl Fredrik Bogren, som så småningom flyttade från Stockholm till Göteborg och var verksam här under åren 1846 – 1869. 1860 stiftades Svenska Tandläkare-Sällskapet och är nu världens näst äldsta Tandläkaresammanslutning. 1866 bildades Skandinaviska Tandläkarföreningen, 1873 Dansk Tandlaegeforening och 1884 grundades Den norske Tannlaegeforening.
Hur Göteborgs Tandläkare-Sällskap kom till
1883 fanns det fyra legitimerade tandläkare i Göteborg och dessutom 7 olagligen praktiserande, vilka förorsakade ganska stora obehag för de legitimerade. 1885 lyckades det genom en list att sammanföra de legitimerade, vilket skedde i Frimurarlogens restaurang. Man insåg att det fanns många intressen att avhandla och diskutera, varför man enades om att till den kommande hösten samlas för att utbyta tankar angående gemensamma frågor.
Den 25 september 1885 sammanträffade de fyra åter på Frimurarlogens restaurang. Bland det man beslöt var att ha regelbundna sammanträffanden på bestämda tider. Sådana skulle äga rum en gång varje månad med undantag av juni, juli och augusti. Som lämpliga dagar valdes fredagar. Vidare beslöts, att protokoll skulle föras vid varje sammanträde, vilket vid det därpå följande skulle uppläsas och justeras. Ett livligt samarbete ägde rum med Svenska Tandläkare-Sällskapet. Alla frågor av vikt remitterades till göteborgskollegerna för yttrande.
En av Sällskapets stiftare var Victor Bensow, son till hovtandläkare Simon Bensow som var en av Svenska Tandläkare-Sällskapets förgrundsgestalter från 1861. I boken Göteborgs Tandläkare-Sällskaps historia, som utgavs i samband med 50-årsjubiléet, skriver Viktor Marmén: ”En afton i december 1892 mötte jag Victor Bensow på Östra Hamngatan i Göteborg. Han hejdade mig och frågade om jag skulle vara intresserad av att vi tandläkare bildade ett sällskap i Göteborg, en sammanslutning för kamratlig samvaro och för diskussion i odontologiska ämnen. Tanken hade säkert sysselsatt honom länge. Jag blev genast intresserad och lovade komma den dag han fann lämplig för ett sammanträde.”
Kallelsen kom till den 19 januari 1893. Av stadens dåvarande tolv tandläkare infann sig fem. – Victor Bensow, Hjalmar Carlsson, Karl Laurén, Axel Cederberg och Victor Marmén. De närvarande ansåg tidpunkten passande att bilda ett lokalsällskap för kollegialt samarbete till tandläkarekonstens bästa. Namnet på sammanslutningen skulle vara Göteborgs och Vestra Sveriges Tandläkaresällskap och Sällskapets geografiska område skulle sträcka sig från Halmstad i söder, Jönköping i öster och Arvika i norr.
Vid mötet 1894 infann sig ytterligare fem kolleger. Först diskuterade man föreningens namn, som ändrades till Vestra Sveriges Tandläkaresällskap. Därefter upplästes styrelsens förslag till stadgar, som efter några ändringar antogs. Stadgarna var kortfattade och särskilt detaljerade bestämmelser behövdes inte heller eftersom antalet medlemmar inte var fler än fjorton. Den andra paragrafen löd: ”Sällskapets ändamål är kollegialt samarbete för tandläkarevetenskapens höjande” och den har varit ledstjärnan för Sällskapets verksamhet genom åren.
Vid ett sammanträde i mars 1895 antog man nya stadgar, som bland annat fastslog att ”Sällskapets högtidsdag, firas den 19 januari, sällskapets stiftelsedag, hvarvid styrelseombyte äger rum.” Samtidigt ändrades namnet till Göteborgs Tandläkare-Sällskap. Så började Sällskapet sin verksamhet. Sammanträdena var i allmänhet väl besökta, men ibland finner man i protokollen anmärkningen, att som mötet var för fåtaligt besökt, kunde intet beslutas.
Sällskapets fastigheter
Sällskapet höll från början sina sammanträden på någon restaurang. Victor Bensow ordnade så att Sällskapet från 1899 fick hålla till i dåvarande polikliniken för tandsjukdomar i gamla artillerikasernen på Kungshöjden. 19 oktober 1907 flyttade man till en hyrd lokal på Viktoriagatan 15. Den 17 oktober 1910 flyttade Sällskapet till sin inköpta fastighet Erik Dahlbergsgatan 8. En fastighet man hade köpt för 100.000 kr vid en tidpunkt då man bara hade 1000 kronor i eget kapital. Erik Dahlbergsgatan 8 såldes i april 1927 för 167 000 kr. Det egna kapitalet uppgick nu till ca 100 000 kr.
Den 30 december 1929 inköptes vår nuvarande fastighet, Erik Dahlbergsgatan 9 för 145 000 kr. Taxeringsvärdet var 155 000 kr. Den dåvarande styrelsen var väl medveten om att 9:an står på fast bergrund, vilket få fastigheter i Vasastaden gör. Efter en omfattande ombyggnad kunde man flytta in under hösten 1932. Lokalerna invigdes vid 40-årsjubiléet, som samlade närmare 100 deltagare.
I januari 1967 köpte sällskapet fastigheten Erik Dahlbergsgatan 7. Om detta skriver Bertil Setterbom, som bland många andra uppgifter inom Sällskapet var värd för fastigheterna under många år, i minnesskriften samma år: ”Därmed ansåg de i Sällskapet ansvariga, att man tryggat Sällskapets hem för en god tid framåt och med denna penningplacering även tryggat Sällskapets ekonomi och minskat inflationssvinnet.”
Olika initiativ och verksamheter
Man upprättade ett bibliotek till vilket medlemmarna bidrog med en viss summa pengar varje år. Den facklitteratur som inköptes cirkulerade sedan mellan kollegerna, som på så sätt fick tillgång till en större mängd böcker och tidskrifter till ett rimligt pris. 1895 bildade man en sjukkassa, den s.k. Sjukhjälpsföreningen och två år senare tillsatte man en kommitté, vars uppgift var att prova nya instrument, som kom ut på marknaden. År 1900 införde man söndagsjour under sommaren. Antalet patienter var emellertid litet och då många dessutom befanns ha gått länge med sina besvär, beslöt man att lägga ner verksamheten. Ett positivt resultat var dock att kolleger, som uppehållit jourverksamheten skänkte intäkterna till Sällskapet. Pengarna kom biblioteket till godo som grundplåt till en biblioteksfond.
Normalpreparaten
I historiken vid 25-årsjubiléet skriver Billgren om år 1908: ”Ett annat ärende, som ännu häftigare avhandlades under nästan hela året och framkallade flera extra sammanträden och långvariga debatter, rörde sig om de av Sällskapet komponerade muncosmetica, de s.k. normalpreparaten. Sällskapet hade träffat överenskommelse med en apotekare här i staden rörande dessa. Saken utvecklade sig emellertid på ett annat sätt än man tänkt sig, ty apotekaren tog det hela särdeles affärsmässigt och använda Sällskapets namn på ett sätt, som väckte allmän förargelse bland medlemmarna.” Efter åtskilliga förhandlingar kom man dock så småningom överens.
Vad var då normalpreparaten? I ett protokoll från ett styrelsesammanträde den 10 oktober 1907 beskrivs de så här: ”Normaltandpulver – pasta – tinktur äro preparat för tändernas rätta skötsel och rekommenderas af Göteborgs Tandläkare-Sällskap. Tillverkningen står under dess kontroll! Erhålles i apotek samt i parfymaffärer m.fl. ställen. Anledningen till att man börjat sälja normalpreparaten var att förtjänsten skulle användas som bidrag till hyran av Sällskapets lokaler på Viktoriagatan.
Göteborgs Tandläkare-Sällskaps Förbundsavdelning
Sveriges Tandläkarförbund hade vid flera tillfällen försökt att knyta Göteborgs Tandläkare-Sällskap till sig som lokalförening. I mars 1913 togs frågan åter upp till diskussion. Grundstadgarna utgjorde fortfarande det största hindret för en sådan utveckling och livliga diskussioner följde. Den 25 maj 1914 bestämde man sig för ”att ingå i Sveriges Tandläkarförbund med de medlemmar som äro villiga att betala den af förbundet äskade årsavgiften” Så tillkom Göteborgs Tandläkare-Sällskaps Förbundsavdelning. Denna tog nu över de fackliga frågorna och Sällskapet fick mer tid över för andra arbetsuppgifter.
I samband med en omorganisation av Sveriges Tandläkarförbund 1977 tvingades Göteborgs Tandläkare-Sällskap att ingå i Sveriges Tandläkarförbund som en lokalförening. Genom två fotnoter i Sveriges Tandläkarförbunds grundstadgar kunde Göteborgs Tandläkare-Sällskaps grundstadgar bibehållas (de är dessutom så skrivna att de inte kan ändras!) liksom att Sällskapet även i fortsättningen kunde ha passiva ledamöter. Intresset för Göteborgs Tandläkare–Sällskaps Förbundsavdelnings verksamhet var under 70-talet litet. Avdelningen hade svårt att konkurrera med Sällskapets egna aktiviteter. Den siste förbundsavdelningsordföranden var Tor Thorsélius och den siste sekreteraren var Kjell Ludvigsson.
Lokalföreningen Göteborgs Tandläkare-Sällskap kom nu att bestå av privattandläkar-, tjänstetandläkar- och läraravdelningarna. De olika avdelningarna representerades av respektive ordförande i Sällskapets styrelse. Den enskilde ledamoten märkte knappast några förändringar.
Kåretiska bestämmelser
På ett sammanträde 19 april, 1920 antogs ett förslag till kåretiska bestämmelser. Dessa bestod av regler för hur medlemmarna skulle handla i vissa situationer. En av reglerna löd: ”Simpelt framhållande av sig själv på en kollegas bekostnad, illvilligt förtal eller annat är förkastligt.”
Sveriges Skoltandläkareförening
1923 höll Svenska Tandläkare-Sällskapet sitt årsmöte i Göteborg i samband med stadens 300-årsjubileum. I anslutning till detta hölls ett allmänt kårmöte under vilket Sveriges Skoltandläkarförening – senare Sveriges Tjänstetandläkarförening och numera Tjänstetandläkarna – bildades.
Föreningen Kvinnliga tandläkare i Göteborg
1933 bildades föreningen Kvinnliga tandläkare i Göteborg. En förening som alltjämt samlas till uppskattade träffar.
Göteborgs Tandläkare-Sällskaps fonder
Vetenskapliga fonden
På Sällskapets 25-åriga högtidsdag den 19 januari 1918, fick Sällskapet motta en donation. Enligt gåvobrevet skall avkastningen ”användas till stödjande av vetenskaplig odontologisk forskning, på det att nya rön inom tandläkarevetenskapen må på så vis komma den lidande allmänheten, särskilt i vårt samhälle, tillgodo”. I de senare antagna bestämmelserna för fondens användning anges att avkastningen ”i främsta rummet användes att åvägabringa föredrag eller demonstrationer av in- eller utländska framstående odontologer inför Göteborgs Tandläkare-Sällskap”. Fonden som senare tillförts ytterligare medel, är nu en av Sällskapets största. Delar av avkastningen delas sedan 1964 ut som stipendium.
Sällskapets forskningsfond
Genom gåvor från den året innan upplösta Sjukhjälpsföreningen, olika dentaldepoter och enskilda givare kunde Sällskapets Forskningsfond instiftas 1944. Fondens avkastning skall stödja ”odontologisk forskning av såväl teknisk som biologisk art”.
Karl Fredrik Andrés fonds stiftelse
1947 donerade Karl Fredrik André pengar till en fond, som skulle ”hava till ändamål att bereda understöd åt behövande änkor och oförsörjda barn efter avlidna ledamöter av Göteborgs Tandläkare-Sällskap eller av nödställd tandläkare, som är eller har varit medlem av Göteborgs Tandläkare-Sällskap.”
Stiftarnas fond
För att hedra Viktor Marmén på hans 90-årsdag 1957 tillkom Stiftarnas fond. Avkastningen skall användas till att stödja ”kollegialt samarbete och tandläkarekonstens utveckling.” enligt artikel 1 i Sällskapets grundstadgar.
Dentalaktiebolagets fond, AB Forssbergs dentaldepots fond samt Västra Sveriges Dentaldepots fond
Med anledning av Sällskapets 70-årsjubiléum upprättade Dental AB och AB Forssbergs Dentaldepot var sin fond och 1965 tillkom Västra Sveriges Dentaldepots fond. Fondernas ändamål är att främja forskning och profylaktik inom alla områden av odontologin.
Inga Floréns fond
1946 blev Inga Florén Sällskapets första kvinnliga styrelseledamot. 1973 testamenterade Inga Florén pengar till en fond vars avkastning främst skall användas till att ”stärka kamratkänslan och sammanhållningen inom kåren och att uppmuntra Sällskapets styrelseledamöter och övriga funktionärer t.ex. genom bidrag till bevistande av kurser och möten, fria sammanträdessupéer eller andra stimulerande förmåner.”
Gustaf Björkmans fond
1982 erhöll Sällskapet en donation efter hedersledamoten Gustaf Björkman. Av pengarna bildades en fond, som skall användas för att gynna samarbetet mellan tandläkare och tandtekniker och för att främja och utveckla laboratorietekniken.
Sigge Perssons och Alice Nybergs stiftelse för odontologisk forskning
Tandläkare Sigge Persson testamenterade 1986 sin kvarlåtenskap till en fond, som förvaltas av Sällskapet. Namnet på stiftelsen är: ”Sigge Perssons och Alice Nybergs stiftelse för odontologisk forskning.” Stiftelsens huvudsakliga ändamål är att främja forskningen vid Odontologiska fakulteten vid Göteborgs Universitet.
Professor Bengt Magnussons Minnesfond och Professor Hedegårds Minne
Under 1980-talet inrättades Professor Bengt Magnussons Minnesfond och Professor Hedegårds Minne. Avkastningen från båda fonderna är avsedd att användas vid bekostande av föreläsningar.
Elanderpriset
För att stimulera det vetenskapliga arbetet inom Sällskapet instiftades Elanderpriset 1934. Den särskilt tillsatta kommittén skrev bland annat: ”För att hugfästa minnet av Karl Elander, som under sin levnad så verksamt bidrog till att höja Sällskapets anseende såväl inom som utom Sverige, och som genom sitt initiativ städse sporrade Sällskapets medlemmar till fortsatt vetenskaplig forskning, ha kommitterade enats om, att priset i enlighet med förslag vid frågans väckande bör benämnas Elanderpriset.” Priset som är Sällskapets främsta vetenskapliga utmärkelse, utdelades första gången 1935 till Åke Wikblad.
Nutid
Göteborgs Tandläkare-Sällskap är en sammanslutning av tandläkare vilken har till ändamål kollegialt samarbete och tandläkekonstens utveckling.Göteborgs Tandläkare-Sällskap skall främja vetenskapliga professionella och sociala intressen. Sällskapet är idag en från Sveriges Tandläkareförbund fristående organisation med cirka 1100 medlemmar.
GTS har under året regelbundna möten med förutom fackliga frågor på agendan också föredrag med aktuella ämnen. Sociala aktiviteter paras med vetenskapliga och kulturella program. På vårkanten ordnas alltid en vårfest och på hösten ett gåsablot. Kammarmusik står av och till på programmet vid årets sista möte. Elanderpriset och Sällskapets övriga stipendier delas ut vid högtidssammantradet i januari då också växling på styrelseposter sker.
Källor:
Göteborgs Tandläkare-Sällskaps historia 1893 19/1 1943
Göteborgs Tandläkare-Sällskaps årsbok 1967 Minnesskrift 1893-1968
Göteborgs Tandläkare-Sällskap 100 år 1893 – 1993
Ett särskilt tack till övertandläkare Stig Edward ur vars artikel i minnesskriften från 1993 merparten är hämtat.
Sammanställningen är gjord 2005 av Kjell Ludvigsson och Karl-Erik Kahnberg.