Grandios gåsfest 2015-11-07

Grandios gåsfest när är den är som bäst.

GTS gåsmiddag den 7 november 2015

Ordföranden Anna Bogren hälsade alla välkomna till kvällens möte med efterföljande gåsfest. Efter att ha presenterat styrelsen berättade hon om allt trevligt som hänt på GTS möten under 2015. Under året har GTS fått 40 nya medlemmar vilket var glädjande. Anna nämnde att högtidssammanträdet blir den 16 januari 2016 och presenterade sedan stadgarna för Toreskogs fond. Därefter skedde utdelning av en guldnål med ordet GTS 1893 inramat av en bladkrans till GTS´s hedersmedlemmar Vasile Cucu, Claes-Göran Emilson, Ingvar Olemyr, K-G Olsson, Birgit Thilander, Bengt Waldenström och Ingegerd Wieslander.

                    

Kvällens sponsor var företaget Philips som representerades av Peter Moberg, försäljningsansvarig i Norden.

      Han berättade att Philips startade 1891 och har idag 105 000 anställda i hela världen. Företaget har tre ben där 33% utgörs av produktion av lampor, 44% healthcare och röntgenutrustning och 23% av  ”cosumer lifestyle”. I den sistnämnda gruppen återfinns ”Oral healthcare” med elektriska tandborstar och ”airfloss” för approximal rengöring. Philips Sonicare eltandborste har hög hastighet, bred vinkling och finns i 4 färger medan Sonicare Airfloss rengör approximalt med en kombination av luft och vatten.

      Därefter var det professor Gunnar E Carlssons tur att intaga scenen. Med stor entusiasm berättade han om sin odontologiska levnadsbana. Född och uppvuxen i Umeå gjorde han sin militärtjänstgöring på I 20 i Umeå. Att han blev tandläkare berodde på slumpen i lumpen. De ville att han skulle bli officer men det ville ej Gunnar. Han skrev till kungen att han istället ville bli tandläkare. Och så blev det. På tandläkarhögskolan på Holländargatan i Stockholm fanns det tre studerande på kursen med namnet Gunnar Carlsson och för att skilja dem åt lade Gunnar till ett E (Erik) till sitt namn. Som nybliven tandläkare fick han arbete i Lycksele i Lappland där han fick se kariesträsket på nära håll. Ett par helproteser i veckan blev det då det ej var så ovanligt att få en protes vid konfirmationen eller till bröllopet- 1955 var han med om tandmönstring i Boden. En tredjedel av de unga 19-20-åriga rekryterna fick sina tänder utdragna och efter 3 månader fick de helprotes. 1956 startade tandläkarutbildningen i Umeå och Gunnar kom dit 1957 för att få en specialitet och forskarutbildning i protetik. Efter 6 år 1963 fick han tjänst på bettanalysavdelningen, fortsatte att forska och disputerade 1967 i ämnet protetik. En månad senare gick färden till den nya tandläkarhögskolan i Göteborg där Gunnar blev utnämnd till laborator/professor i klinisk bettfysiologi. Tjugo år senare blev han  professor i protetik (1987-1995). Gunnar var handledare för 25 doktorsavhandlingar och var dekanus för fakulteten 1974-77 och 1987-1990. I Göteborgs tandläkarsällskap höll han kurser med Gösta Johansson och Erik Nilsson bl.a om misslyckade fall, dvs fall med oväntad utgång. Inom ämnet protetik var Gunnar stolt över det fina samarbetet med Brånemark samt att det går fint att göra bra protetik utan ansiktsbåge.

     Med stor entusiasm fortsatte sedan professor Birgit Thilander att prata om sin omväxlande och intressanta odontologiska bana, om hur det är och har varit att vara kvinna i den mansdominerade akademiska världen. Tillsammans med sin make Holger startade de en privatpraktik i Dalarna. Att bli länsortodontist lockade Birgit och hon tog kontakt med professor Lundström i ortodonti i Stockholm för att få komma till hans avdelning och utbilda sig.  Men Lundström var ytterst tveksam att anta en kvinnlig tandläkare. Så 1954 åkte Birgit på eget bevåg till Wien på tre månader och inhämtade kunskaper om aktivatorer. Med ett intyg på fickan uppsökte hon Lundström igen och blev på nåder antagen att arbeta oavlönad i en termin på halvtid. Men Birgit höll sig kvar termin efter termin och fick så småningom sin specialistexamen i ortodonti. Samtidigt började hon sin forskarkarriär. Även hennes make Holger specialiserade sig i kirurgi och forskade och 1961 disputerade Birgit och Holger dagarna efter varandra. När de flyttade från Stockholm till Umeå var Birgit den ende ortodontisten norr om Uppsala. 1969 kom Birgit till Göteborg som professor i ortodonti och var då den första kvinnan i Sverige att bli professor inom odontologi. Under sin tid som chef på avdelningen var hon handledare för 19 avhandlingar och av de som disputerade blev 8 sedemera professorer. Birgit avslutande med att säga att hon fortfarande är vetenskapligt aktiv med fokus på craniofacial växt och utveckling.

    Både Birgit och Gunnar blev varmt applåderade och Anna överlämnade blommor till dem båda.

Därefter var det dags att gå en våning ner till de festdukade borden där gåsabubbel och gåsen väntade. I år var gåsmiddagen förgylld med underbar musikunderhållning från Peter Loguin, bassolist på Göteborgs Operan där han ofta får ikläda sig roller som elaka, knarriga gubbar. Tillsammans med sin pianist Per Törngren sjöng han välkända melodier som ”Old Man River” ur Jerome Kerns Teaterbåten, ”Om jag hade pengar” från  Spelmannen på taket samt kvällen till ära Karl Wehles härliga sång ”Någonting att äta, någonting att dricka”. Även visor ur Bellmans epistlar fick vi njuta av då Peter sjöng till eget gitarrackompanjemang.

          


     
  
                    

Vid desserten med den klassiska äpplekakan tackade Gunnar E Carlsson och framförde sin spirituella hyllning på rimmad vers till GTS, Anna och kvällens gås.

En vers med underligt versmått nedtecknad av Gunnar E Carlsson   (30-rading med rim på (g)ås)

Efter föredragen höll vi på att av törst förgås  men räddades så av Gåsabubbel, gunås.  Drycken var Costa Rossa och flaskan grandios.  

Genast förbättrades kvällens prognos.   Efter påfyllning gick den mot hausse och stämningen närmade sig turkos.

Enligt traditionen kom, som lätt förstås, först förrätten svartsoppa med krås.

Ville man inte det kunde annan soppa fås  men Svartsoppans smak kan ju inte slås

Så den delen av midda´n bör inte försmås,  särskilt som till soppan sherry bestås!

För huvudrätten krävs en diagnos.    Har fågeln genomgått en metamorfos?

Eller kan det vara en bortkommen mås?   Säkert är att fågeln är död men ej i nekros.  Men nu ser vi: det är knaperstekt gås!

Vinet därtill är inte Bordeaux’s  men det sköter fint sin osmos,  vilket gör att gamla smakrekord klås.

Nu borde magen sättas inom bom o lås.   Men dessförinnan ska desserten begås.    Det blev äppelkaka med vaniljesås.

Moscatellen till, gav ingen narkos   men vi försattes i en skön hypnos.  Vi glömde våra knän med artros och botades från en och annan neuros.

Nu föreslår jag att vi alla, även de från Borås skålar och bringar vår apoteos  

Till GTS, Anna och kvällens gås!

(referat: C.G. Emilson)