Dechargemötet 16 april, 2019 2019-04-16
Tisdagen den 16 april, 2019 var det dags för dechargemöte. Ordföranden Margaretha
Lindqvist hälsade alla 40 medlemmarna välkomna denna aprilkväll. Thilanderfondens
stadgar presenterade för andra gången och medlemmarna godkände dem. Därmed går
bollen vidare till GTS´s valkommitté som nu får i uppdrag att hitta intresserade medlemmar
att vilja ingå i fondens styrelse. Gunilla Fornmark föredrog årsredogörelsen och gjorde
det på ett trevligt och humoristiskt sätt. Även det ekonomiska resultatet med ett litet
överskott för GTS under 2018 godkändes.
Kvällen förläsare var Cecilia Bothorp, eventansvarig på Svenska
Ostindiska Companiet sedan många år. Hon berättade om ”Ostindiefararen Götheborg –
"ett äventyr”. Kompaniets många båtar hade Göteborg som hemmahamn trots att inget av
dem var byggd i staden. Ute i Europa hade porslinsfebern brutit ut i början på 1600-talet
och de flesta ostindiska kompanierna startade då och började handel med orienten. Porslinet
kallades även för det vita guldet och inhandlades och prydde många slott och herresäten i
Europa. Det svenska ostindiska kompaniet bildades 1731 av tre herrar, Colin Campbell, som
hade kunskap om handel och andra ostindiska kompanier, Nicklas Sahlgren som tillhandhöll
kapitalet och Heindrich König, som hade kontakterna. Ostindiska kompaniet verkade sedan
ända fram till 1813 och under denna tid gjordes 130 resor till orienten med deras skepp.
En resa tog ungefär 1,5 år och utgick från Göteborg med last av järn och trä till Cadiz.
Där byttes detta in till silver, som sedan transporterades via Batavia till Kanton i Kina. Där
hade européerna handelshus, s.k. faktorier, där de sålde och köpte in porslinsföremål.
Skeppet ”Götheborg” gjorde tre resor och på den tredje resan vid inloppet till Göteborg
gick hon på grund och sjönk den 12 september 1745. Först 1984 återupptäcktes fartyget
och man började dyka och hämta upp stora delar av dess värdefulla last av porslin.
För att återuppliva denna verksamhet beslöt man sig för att bygga en fullskalig kopia av
skeppet ”Götheborg”. På varvet Terra Nova på Eriksberg fick man tillgång till stapelbädd nr 6.
Bygget startade 1993 och kom att ta 10 år. Kölsträckning av skeppet ägde rum 1995 och 2003
kunde skeppet sjösättas. Första färden gick till Kanton i Kina där ”Götheborg” mottogs med
pompa och ståt. 2007 återkom skeppet till Göteborg. Under de kommande åren gjordes flera
turer med skeppet ute i Europa och till Baltikum. Den sista gjordes 2015 och sedan 2016
ligger ”Götheborg” vid hemmakajen vid Pir 4 på Eriksberg. Att man hitintills inte fortsatt beror
på att ekonomin för att hålla igång resorna ej går ihop.
På 1700-talet behövde en ostindiefarare för att segla hela vägen till Kina runt 150 mans
besättning. På nuvarande skeppet ”Götheborg” var de ca 80 personer varav hälften var kvinnor
och hälften män. Hälften var oerfarna till sjöss och hälften var erfarna. Alla var tvungna att visa
att de vågade och kunde klättra upp i riggen. De arbetade i lag med 3 skift om 4 timmar,
dvs 2 pass per dygn.
Framtiden för skeppet ”Götheborg” är tanken att det så småningom skall flyttas till
Masthuggskajen och på så sätt komma närmare centrum för besökare. Ekonomiska bidrag
kommer från staden och från näringslivet. Man kan besöka skeppet under vissa tider och
under sommarmånaderna varje dag. Det går även bra att anordna något event eller en middag.
Den som håller i denna besöksverksamhet är föreläsaren Cecilia Bothorp, som man kan ta
kontakt med om man är intresserad. ( cecilia.bothorp@soic.se)
(Text och bild: CG Emilson)